Snön regnade bort under förra veckan. I tisdags åkte jag ett par mil i de isiga spåren på ängarna i Runby. Men nu finns det inte mycket till skidspår kvar -trist. De första dagarna kändes det skönt att få vila från skidåkningen. Men efter ett par dagar kommer den krypande, viljan att åka skidor. Dessutom vet jag att behöver jag alla skidmil jag kan få inför det stundande Vasaloppet, eller rättare sagt Öppet spår. Det är samma sträcka, 9 mil, men olika dagar.
Jag försöker hitta lite alternativ träning men det är sv
årt att hitta motivationen till det. På gymmet som jag tränar på finns Stakmaskinen Skidergo. Det är toppen. Problemet är bara att jag efter 7 minuter tycker att det är så trist att klockorna stannar. Jag försöker köra lite andra maskiner och fria vikter för att få lite triceps-, axel- och bålträning men det är svårt att känna att det ger något. Det känns bara som jag går omkring på gymmet och ….ja vad gör jag egentligen?
Det känns som lusten att träna regnade bort precis som snön gjorde. Jag inser att jag måste bita ihop några veckor till, för är jag nu anmäld och har tränat bra fram till förra veckan så ska jag banne mig genomföra loppet. Det gäller att leta fram de där extra krafterna när det känns motigt och söka sig till den träning där jag brukar känna glädje. Jag försöker tänka att det är i motvind draken stiger.
I morgon blir det favoritklassen med favoritinstruktören. Vi brukar vara ett härligt gäng kompisar och andra träningsvilliga entusiatser på detta pass som peppar och inspirerar varandra på ett härligt sätt. På torsdag hoppas jag kunna få till en kortare skidvända på lite konstsnö. Behöver väcka de slumrande skidmusklerna inför lördagens skidlopp. Att åka en skidtävling som träning hjälper mig att köra lite längre pass och det är alltid bra att vänja sig vid den tävlingsstämning som råder vid dessa lopp. När detta är genomfört hoppas jag att entusiasmen återvänt och att vädergudarna skänkt oss lite mer snö så ska jag nog gå i mål med min skidträning.
TRÄNINGSÅSA 